Jag har kommit på att jag är väldigt dåligt på att förmedla var jag känner när det kommer till ord, tidigare hade jag inga problem alls med att säga vad jag tyckte och kände. Men ju äldre jag blivit ju svårare har det blivit.
---
Men åsiktsmaskinen inom mig har inte försvunnit utan bara bytt kommunikations kanaler, numera skriver jag ner allt jag tycker och känner. En del offentligt eller semioffentligt, exempel på det är bloggen eller sms, vilket jag innerst inne är emot. Men det mest jag tycker och känner hamnar i svarta skrivböcker, alltid samma i storlek och alltid från moleskine.
---
I de svarta skinnböckerna finns allt jag tyckt och känt under flera års tid. Har lådvis med dem. De har fyllt sin funktion bra, men de har även gjort att jag hållt mig själv tillbaka. Det har gjort att jag nöjt mig med att få ur mig saker och ting genom att skriva ner det och det är fel. För en dag kommer bubblan spricka.
---
Det man egentligen borde göra är att säga det till direkt. För då bygger man aldrig upp den där bubblan inom sig som riskerar att spricka.
---
Varför jag skriver ett sånt här novell-långt inlägg som ingen egentligen orkar läsa är antagligen för att förvarna omgivningen om att jag kommer bli rakare igen. Vilket både är på gott och ont.