Pratar just med en gammal vän Mårten, vi lärde känna varandra när vi konfirmerades. Då gick jag på Slottis och han på Mariaskolan. Sen fortsatte vi umgås under gymnasieperioden och umgick till och från i samma kretsar. När vi inte setts har vi alltid pratat, vi har pratat om allt från vardagliga ting till hur han hanterade sin mammas död.
---
Nu är det exakt två veckor till han flyger ner till Somalia för att vara på ett örlogsfartyg som vaktar matbåtarna till de svältande i det pirathärjade området. Jag är så otroligt stolt över honom att han tar den risken för att hjälpa någon annan. Men samtidigt är jag livrädd att någonting kommer hända honom.
---
Det får mig att tänka på min älskade Niklas som också vill göra utlandstjänst. Jag hade aldrig stoppat honom till det, hade han tagit beslutet hade jag stöttat honom på alla sätt jag hade kunnat. Men jag hade aldrig pushat honom till att göra det.
Om Nicke vill göra utlandstjänst så stoppa honom! Han extra-syrra tycker INTE att det är okej att han utsätts för fara :P
SvaraRadera